Det är så mycket flicka med odiagnostiserad adhd över detta gamla klipp när jag träffade min högstadielärare och berättade om ett kvartssamtal. I hela mitt liv har jag känt att jag egentligen kan bättre. Vara mer ordningsam. Mer uppmärksam. Inte så känslostyd. Vara som alla andra. Jag kunde ju massor och ibland till och med mer än andra, men det spelade ingen roll. För det dåliga självförtroendet och självhatet för allt jag inte klarade av tog över och skolan blev därför bara ett misslyckande. Jag sörjer det. Och jag tänker att alla ni som har flickor måste vara uppmärksamma på hur de mår och leta över vad som kan ligga bakom. För det vi flickor ofta gör är att istället för att vara utåtagerande så vänder vi känslorna inåt så ingen ska se. Och det i sin tur blir ångest, depression, ätstörningar och ocd. Till exempel. Det kan vara symptom på adhd. Flickor får i snitt sin diagnos fem år senare än pojkar och kanske ibland inte alls. Så vi kan väl hjälpa till att se dom ❤️