I senaste avsnittet av @systrarnabritton pratar vi bland annat om det här med att krysta spontant. Alltså krysta på egen impuls utan eller med minimalt med instruktion från någon annan om hur man ska göra, ligga, röra sig eller trycka på. Hur det kan se ut på så många olika sätt när man känner det som sker i kroppen, barnet leder vägen och man kan följa med i det kroppen säger. Att det kan se ut på en miljon fler sätt än så som bland annat filmvärlden har fått många att tro att ett krystskede SKA se ut. Alltså bena isär, hakan i bröstet och tryck allt du har, sen flåsa. Det kan vara ben ihop, ben isär, stå upp, ligga på sida eller rygg, kanske huk en stund, andas långsamt, frusta, trycka på, hålla emot, följa med, känna på barnet, eller inte, vråla eller vara knäpptyst. Mallen är att det inte finns någon mall. Vill ni berätta om hur ni upplevde ert krystskede och möjligheten eller viljan att krysta spontant? *** Det kan ju vara så att man önskar mycket guidning. Eller att man behöver det för att man inte känner vad man ska göra t.ex. om man är tungt bedövad. Eller att man är rädd för sensationerna och finner lugn i instruktioner. Inget fel i det alls! Bara bra om man får det i så fall. Tycker mest det är spännande att fundera på och höra era upplevelser 🧡