Egentligen handlar ingenting om vad andra gör för att må bra, det handlar bara om vad som får mig att må bra. Vi är så vana vid det. Att bara göra. Så vana att jag vi glömmer att känna om det känns. Mallar och ramar som samhället har skapat, beteenden vi ärver, det vi lärt oss är rätt. Spelreglerna som formas redan när vi är små - manualen på våra liv, vi travar på. Tills vi kommer på att det inte alls är för oss. Vi låtsas som vi inte hör när vi känner något som viker av, måna om att bevara det som vi lärt oss att vi ska vara. Det som så småningom lämnar ångest och rivigt skav. Ju oftare vi stänger ute det vi känner - desto mindre av oss blir kvar.